Som Linda säger så är det klart att det finns stunder eller dagar då barnen bara an gå en på nerverna och man har kort stubin själv och det går lätt ut på barnen som promenerar en på nerverna. Alla känner så, och den som inte säger det ljuger faktiskt. För alla dagar kan inte vara en dans på rosor men det jag ville komma fram till var att se livet svart dag in, da ut, vecka in och vecka ut blir ett stort problem. Familjen kommer inte må så gott av det. Alla behöver vi nån gång för hörs nå bra, göra nå kul och känna lite bra stämning.
Att se barn som ett problem/hinder är över mitt förstånd. Det är kanske lite sent att komma på det nu då. Som nu sitter Wilma i babysitern och gurglar och sjunger får en på så jäkla gott humör och Loke sitter vid min sida & kollar på julkalendern. Jag myser och tycker vi har en skönt stund medans vissa kanske ser det som att det är drygt att Wilma låter för man får aldrig vila öronen och Loke sitter som ett smäck så man inte får andrum. Njut i stället, stunden är snart över. Snart är barnen stora nog att inte vilja kramas, mysa eller sitta i knät. Njut & se det som vardagslyx :)))
kom ihåg, som du själv vill bli behandlad, behandla andra så :)) Det kommer ni långt med!
Tack & godkväll! :))
Så är det ju och jag kan lova att tiden går fort! Det var ju inte längesen Patric satt i mitt knä och kramades men nu vill jag inte ha han där =) Klart jag vill men han vill nog inte de haha Nu för tiden kan man få en spontan kram av han ibland och då känner jag en enorm glädje och kärlek till min "lilla" kille=) Finare tonåring än han får man ju leta efter <3 Älskar båda mina barn över allt annat på jorden trots att dom är dryga ibland =)
SvaraRadera